Konstnären Stefan Karlsson har alltid varit bra på att läsa av tecken i tiden. Bilderna är trogna utsnitt ur verkligheten. Han ser en skylt eller resterna av några handmålade bokstäver på en husvägg, dokumenterar med ett foto och gör en exakt kopia med hjälp av en schablonmålning. En gång i tiden var Stefan Karlsson skyltmålare. Schablonen eller maskeringstejpen gjorde att de stöpplade färgfälten avslutades med en liten valk i kanten. De ofrivilliga rinningarna och fläckarna i färgen kommer också med i bilden. Ibland förekommer figurer eller emblem, kantiga och banala, som kan ha att göra med att han ibland använder broderimönster som i sin hackiga kontur påminner om datavärldens pixlade bilder.

Man skulle också kunna läsa in ett existentiellt påstående: i det solkiga och taffliga finns en mänsklig närvaro. Skulle man till och med kunna påstå att Stefan Karlsson i sitt gråa pastosa måleri befinner sig i en göteborgsk tradition - här valde man på 40- och 50-talen att kalla sig ”målare” och inte för” konstnär”. Och det göteborgska klimatet av dis, dimma, tjocka och regn födde ett grådaskigt måleri, nertyngt av eviga övermålningar. H Å K A N W E T T R E 1:e intendent Göteborgs Konstmuseum Utdrag ur inledning på inbjudan

Vernissage, Wetterling Gallery
Affisch för inbjudan



Utvalda verk


Arutatop, 2009


ABC No Rio, 2008